Jahapp
/Pon
Hemmåt
Det är med ganska skräckblandad förtjusning jag åker hem. Ska bli mysigt att träffa vänner om de har tid för lilla mig. Lite mindre roliga att träffa mamma. Men trevligt att träffa pappa och brorsan min. Dock ska vi ha ett samtal som jag gruvar mig för. Men det är dax de får veta en del som jag dolt genom åren.
Jag hoppas Jenni sötnos å Anki panki vill ses också! Kanske gå på bio eller dra och bada eller nått. Är aldrig hemma så man glider isär lte. Time to catch up.
Får se hur länge jag blir i Stockholm ska ner hit igen för att avsluta allt en sväng. Gå nåra ggr till psyk och så.
Ibland mår jag bättre ibland sämre... nu känns det bättre för jag snart kommer va blanda folk, lite socialkontakt. Sen kommer jag bli galen på att jag inte får va ifred.
Kanske tar å åker med datorn till Stockholms Stadsbibliotek och sätter mig och skriver... Kanske ser några jag arbetat med. Kanske åker och hälsar på i Danderyd. Ska def in på SF-bokhandeln även om folk inte kommer ihåg mig där längre men jag ska kolla på böcker, vill ha nån ny bok tror jag.
Sen måste jag till en större bokhandel med, jag vet att det finns ett par i stan.
Det har strulat lite med CSN på grund av att skolan failade med något. Hoppas det löser sig... September närmar sig! Scary as hell!
/Pon
Grey Havens
One day oh dark world
I'll take my bag
I'll go away
I'll leave to never return
They speak of the Grey Havens
Maybe my journey ends there
Like in the Lord of the Rings
I did cry for help
I begged for mercy
I stretched out a hand
I wanted you to hold me
Wipe the tears I shed
But you turned your back
I’ll leave now
To never come back
I waved at you
You were blind
You didn’t see my despair
I cried out to you
Take my hand!
I hide sometimes
Behind a book
When life’s too much to bear
When it hurts to exist
I’ll go now
Dear friend of mine
Let’s meet again
In the Grey Havens
Harry Potter and the Deathly Hallows part 2
Jag var och såg den idag ensam. Det var ganska skönt faktiskt. Men nu känner jag mig tom och konstigt. Harry Potter har betytt och gör fortfarande så himla mycket för mig. Det var en trygghet en tid i mitt liv när jag inte orkade med att leva. När jag övervägde att ta den lätta vägen ut. Böckerna och även filmerna fick mig att kämpa vidare. Jag höll fast i livet för att få läsa nästa bok, se nästa film. Att det nu är slut gör ont. Grät en del under filmen började direkt när introt kom igång och så slutet och sedan blev ögonen tårfyllda på bussen med. Det låter konstigt men har aldrig gillat något så mycket som Harry Potters underbara värld.
Att jag fick fly dit var en gåva jag alltid kommar att uppskatta. I mer än tio år har jag gillat böckerna och filmerna och det kommer hålla i en lång tid framöver. Jag saknar hogwarts.nu. Det var där jag kom i kontakt med rollspel och det var ett sätt för mig att fly vardagen. Jag träffade vänner där som jag älskar och saknar. Jag fick priser för mina texter, fanfics om min favoritkaraktär Draco Malfoy. Föll för illern redan i bok ett. Kärleken till honom har hållit i sig. Tycker fortfarande att Draco och Hermione borde varit ett par haha. Harry Potters underbara värld har gett mig, lycka, kärlek, sorg, gemenskap, hat, glädje och framförallt en plats att fly till när vardagen var för svår. Det känns faktiskt lite som att en vän har lämnat mig som jag ändå kan återkomma till men det är ju det där med väntan och längtan tills nästa bok, nästa film. Det är över nu. It all ends som postern säger och nu har det verkligen gjort det.
It's over och nu måste jag sörja. Jag lyssnar på femte boken just nu så kanske därför är det extra svårt, är i minnen. När jag inte är lika ledsen ska jag nog skriva en ny fic om min enda hetropairing jag gillar haha. DM/HG 4-ever! Love! J-K rowling är min störta idol! Jag lever idag tack vare hennes böcker. Tack vare dem orkade jag ta mig igenom det svåra. Nu är jag rädd dock för vad jag ska hålla i när det största och mitt längsta äventyr är slut.
Jag kommer alltid att älska Harry Potter och min studsande iller Draco Malfoy.
/Pon
Ensam
Jag kan ju inte träffa Chricke heller för det gick ju på skit. Känns som jag förstör saker som skulle kunna vara bra för mej.
Började prata med en från helgon idag. Han verkar trevlig och spelade gurra för mej via sin mikrofon det är bara det att när folk tjatar om att se bilder så går jag i bitar. Det blev för mycket ovanpå allt annat.
Sen när folk ignorerar mej så gär det ännu ondare. Vilka e ens riktiga vänner egentligen? Varför ska saker alltid ske på nånannans villkor? Jag får alltid anpassa mej. Jag är säkert apdryg som tjatar på folk men just nu ere för att jag krashar. Det är så mycket att slåss med ensam. När man behöver nån finns ingen där. Lee finns i alla fall, tack för det.
Det var mysigt att du kom hit, tack för det. Det värmde! Levde för de här dagarna faktiskt. Även om vi gick vilse tre ggr haha. Det var ju lite sådär. Lee å Pon på äventyr liksom.
På tal om annat, skulle vilja eller behöva sätta mej och prata med pappa och brorsan också om varför jag går hos psykologen och så... Behöver få ur mig allt. Det är så jobbigt att ljuga om saker. Det räcker med att jag ljuger för mamma. Mamma som inte vill att jag ska komma hem... Mamma som gnäller på allt jag gör. Tyck synd om mej! baaah jag gnäller så mycket så fattar inte att folk orkar läsa min blogg ens... Ere väl ingen som gör heller... aja
ska försöka skriva nått annat nu
/Pon
Idag får jag sällskap
Kommer nog inte skriva på ett tag men det gör inget.
Känner mej rätt uppåt faktiskt....
Ska laga mat till oss snart.
/Pon
Trött
Jag har föntstret öppet å det pratas friskt här utanför, högst irriterande. Blabla nonstop...
Jag har upptäckt en tv-serie som heter pretty little liars. En av tjejerna är gay *digga*. Ibland tror jag att jag är gay. Jag har alltid varit intresserad av tjejer. Men jag vet inte om det var av ren avundsjuka på att de tjejerna var poppis å jag ville va nån av dem eller om jag hade en crush. Jag gick i lågstadiet då. Kommer framförallt ihåg en tjej som heter Jenna. Hon var jätte söt då. Jag kollade om hon har facebook igår. Det har hon. Inte för jag vågar adda henne. Jag var inte precis någon hon brukade se. Hon mobba mig inte men hon var inte min vän heller. Men jag var intresserad i smyg.
Tänk om man skulle komma ut hem. Jo förresten jag är gay... tjejen i pretty little liars gjorde det. Hennes mamma tog det väldigt illa. Det skulle mina päron oxå göra. Har inte vågat säga till så många att jag är bi ännu. Ibland tror jag att jag är bi men dragen mer åt homo. Har mest intresse för femenina killar liksom. Fjolliga killar om man så vill...
Det här inlägget skulle handla om att jag e trött... it so didn't! hahaha nej måste på toa... hare gött
/Pon
E man jobbig?
Jag älskar How I met your mother! Awesome show! Fattar inte att jag inte fattat det förrän nu. Har ju sett massa random avsnitt på TV. Men nu när jag sett två sesonger på raken fattar jag hur bra den. I suck...
Men för att återgå till rubriken... Känns som att man är dryg när man inte mår bra som att man tränger sig på folk. Vill åka hem till Sthlm men samtidigt inte. Men det blir bara värre för varje dag. Tur att Lee kommer på besök om en vecka får stå ut fram tills dess... Juni e över Juli har börjat. Det känns bra. Fast e grymt stressad över det här med Korea. Plus att när man är själv hinner man tänka för mycket... Promenerar för mycket och äter för lite. Kontrollfreaket i mej. Jag har inte kontroll på vad som händer om en månad så jag måste ha kontroll här å nu! Annars går det åt skogen tror min lilla hjärna.
Be om hjälp? Har försökt... men orkar inte tränga mej på folk längre. Är bara ivägen ändå... Folk har sina egna liv. Jag sabbade allting med C så får väl skylle mej själv. Jag puttade bort Martin. Jag pratade om att han vara dramaqueen. Men det ere fan jag som e... Jag sabbar allt som e bra... Jag tjatar på folk, kräver uppmärksamhet som en unge... Kanske för att jag fick bli vuxen så fort nu vill jag att nån ska ta hand om mig... Äsch... jag får klara mej helt enkelt... svimmar jag så gör jag det... inte mer med det...
Ska jag ut en sväng nudå?
/Pon
