Avsked

Det är inte det lättaste att ta faväl av de man kommit att älska och respektera. Nu är ännu ett kapitel avslutat av mitt liv. Året på Glimåkra Folkhögskola är över. Jag lämnade den för att troligen aldrig återkomma. Det var en lättnad och en sorglig känsla samtidigt. Man har trots alla tvister gått i samma klass ett helt år. Man har bråkat, segrat och haft många skrivande stunder tillsammans. Det har varit inspirerande, jobbigt, roligt, fint och hemskt på samma gång. Många bråk men en hel del kärlek.

kärlek till Ingri, Lee, Oppa (Emma), Mattis med flera. Synd att jag inte hann lära känna dej bättre Mattis. Kommer sakna er alla.
Det tar mig tillbaka till avskedet i Leksand förra året. Det var med blandade känslor jag lämnade den skolan. Jag saknar er Fanny, Anna, Kajsa, Sabina, Kamilla med flera... Ni finns alltid i mitt hjärta. Kommer bäst ihåg att vi tittade på melodfiestivalen ihop... haha då tyckte jag Eric Saade var ganska töntig men nu är han min stora celebcrush. Tack vare er så... haha på gott å ont antar jag...

En tjej från gospel sjöng please remember idag. Det var det som fick igång mig. Jag grät å grät...

Please remember, please remember 
I was there for you and you were there for me 
Please remember our time together 
When time was yours and mine 
And we were wild and free 
Then remember, please remember, me. 

And how we laughed and how we smiled 
And how this world was yours and mine 
And how no dream was out of reach 
I stood by you, you stood by me 
We took each day and made it shine 
We wrote our names across the sky 
We ran so fast, we ran so free 
I had you and you had me. 

Yes I had you and you had me... Saknar er redan trots att jag nyss kom hem.

Tårarna rinner fortfarande....

/Pon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0