Ensam
Ensam igen efter att Lee åkt hem. Det känns tomt och konstigt. Idag fick jag dessutom veta att jag inte kan åka hem alls så nu mår jag asdåligt över det. Kommer inte hem förrän i mitten av aug är hel jävla månad dit. Så jävla hemskt är det. Förra sommaren mådde jag skit för jag var hos mamma nu mår jag skit för att jag är ensam. Ska man någonsin få må bra?
Jag kan ju inte träffa Chricke heller för det gick ju på skit. Känns som jag förstör saker som skulle kunna vara bra för mej.
Började prata med en från helgon idag. Han verkar trevlig och spelade gurra för mej via sin mikrofon det är bara det att när folk tjatar om att se bilder så går jag i bitar. Det blev för mycket ovanpå allt annat.
Sen när folk ignorerar mej så gär det ännu ondare. Vilka e ens riktiga vänner egentligen? Varför ska saker alltid ske på nånannans villkor? Jag får alltid anpassa mej. Jag är säkert apdryg som tjatar på folk men just nu ere för att jag krashar. Det är så mycket att slåss med ensam. När man behöver nån finns ingen där. Lee finns i alla fall, tack för det.
Det var mysigt att du kom hit, tack för det. Det värmde! Levde för de här dagarna faktiskt. Även om vi gick vilse tre ggr haha. Det var ju lite sådär. Lee å Pon på äventyr liksom.
På tal om annat, skulle vilja eller behöva sätta mej och prata med pappa och brorsan också om varför jag går hos psykologen och så... Behöver få ur mig allt. Det är så jobbigt att ljuga om saker. Det räcker med att jag ljuger för mamma. Mamma som inte vill att jag ska komma hem... Mamma som gnäller på allt jag gör. Tyck synd om mej! baaah jag gnäller så mycket så fattar inte att folk orkar läsa min blogg ens... Ere väl ingen som gör heller... aja
ska försöka skriva nått annat nu
/Pon
Jag kan ju inte träffa Chricke heller för det gick ju på skit. Känns som jag förstör saker som skulle kunna vara bra för mej.
Började prata med en från helgon idag. Han verkar trevlig och spelade gurra för mej via sin mikrofon det är bara det att när folk tjatar om att se bilder så går jag i bitar. Det blev för mycket ovanpå allt annat.
Sen när folk ignorerar mej så gär det ännu ondare. Vilka e ens riktiga vänner egentligen? Varför ska saker alltid ske på nånannans villkor? Jag får alltid anpassa mej. Jag är säkert apdryg som tjatar på folk men just nu ere för att jag krashar. Det är så mycket att slåss med ensam. När man behöver nån finns ingen där. Lee finns i alla fall, tack för det.
Det var mysigt att du kom hit, tack för det. Det värmde! Levde för de här dagarna faktiskt. Även om vi gick vilse tre ggr haha. Det var ju lite sådär. Lee å Pon på äventyr liksom.
På tal om annat, skulle vilja eller behöva sätta mej och prata med pappa och brorsan också om varför jag går hos psykologen och så... Behöver få ur mig allt. Det är så jobbigt att ljuga om saker. Det räcker med att jag ljuger för mamma. Mamma som inte vill att jag ska komma hem... Mamma som gnäller på allt jag gör. Tyck synd om mej! baaah jag gnäller så mycket så fattar inte att folk orkar läsa min blogg ens... Ere väl ingen som gör heller... aja
ska försöka skriva nått annat nu
/Pon
Kommentarer
Postat av: :)
We read, re-read and think.
We see, cry and understand.
Live long and prosper,
Trackback
